Dan Palmgren
"Svart sten glimmar, mörkt ljus talar"*
"Musta kivi kimmeltää, tumma valo puhuu"*
"Black stone sparkling, dark light talking"*
*Sven-Erik Klinkmann
9.3. - 6.4.2009
Katso: CV* | Kutsu | Juliste
*Vaatii Adobe Reader-ohjelman
Lisää kuvia:
”Musta kivi kimmeltää, tumma valo puhuu”*
Vesi kiinnostaa minua luonnonilmiönä; vesi merkitsee minulle lapsuuden unia, mutta myös kuolemaa, ja sitä maailmaa, josta me emme tiedä tai emme halua tietää. Vesi ei ole koskaan muuttumatonta, tai kuten Herakleitos sanoi: “Astuessamme virtaan toisen kerran ei se enää ole sama virta. Ja niin kuin vesi, virtaa myös kaikki muu elämässä ohitsemme (pantà rhei).”
Minulla on ollut myös vanha unelma matkustamisesta Islantiin.
Näissä valokuvissa yhdistyvät jää, lumi, vesihöyry ja usva maailmaksi, jossa ih- misen horisontti- ja perspektiivikäsitykset muuttuvat. Enää ei tiedä mikä on taivasta, aaltoa tai jäätä. Olen yrittänyt vangita kuviin sen, mikä teki minuun mystisen vai- kutelman Islannissa. Tavoitteeni on, että valmista kuvaa katsellessani tuntisin huimaavan kokemuksen.
Islannissa sain kokea monia erikoisia luontoelämyksiä. Muistan erään tapahtu- man. Kun saavuin Landmannalaugariin ja vaelsin ensimmäistä kertaa alueella, olin jo valmis palaamaan takaisin, kun eräs ohikulkija huudahti minulle, että hiukan edempänä on aivan uskomattomia maisemia. Siellä näinkin mitä hämmästyt- tävimpiä vuoria – juuri niitä, joita olin aikaisemmin nähnyt unissani. Herätessäni unestani tunsin pettymystä, koska tiesin etten saa vuoria mukaani todellisuuteen, en edes valokuvina. Nyt sain nähda ne oikeasti!
”Svart sten glimmar, mörkt ljus talar”*
Jag är intresserad av vatten som naturfenomen; vattnet innebär för mig barndomens drömmar, men också döden och den värld vi inte känner till eller vill veta något om. Vattnet blir aldrig enformigt eller för att citera Herakleitos: “När vi stiger ner i en flod för andra gången är det inte längre samma flod – och liksom vattnet så glider allt annat i livet förbi (pantà rhei).”
Jag har också haft en gammal dröm om att resa till Island.
I dessa fotografier förenas is och snö, ånga och dimma till en värld där människans horisont- och perspektivuppfattning förändras. Man vet inte längre vad som är himmel, en våg eller is.
Jag har försökt fånga det som gett mig en mystisk förnimmelse. Kriteriet har varit det att då jag ser på det färdiga alstret, skall det snurra runt i mitt huvud, annars är jag inte nöjd med bilden.
På Island hade jag flera speciella naturupplevelser. Jag minns en episod då jag nyligen hade anlänt till Landmannalaugar och gjort min första vandring i området. Jag var redan färdig att vända om då en vandrare ropade till mig att det finns helt otroliga landskap längre fram. Jag såg de mest häpnadsväckande berg som jag tidigare hade drömt om. Då blev jag så besviken, eftersom jag visste att jag inte kunde föra dem med mig till det verkliga livet – ja, inte ens i form av ett fotografi. Nu fick jag verkligen se dem på riktigt!